Så här såg vår dag i LA ut. Det började så fint med en promenad tilll bussen genom vackra Santa Barbara. Efter tre timmar på Greyhound och trafikstockning i minst en timme var vi framme i LA. Downtown som det så fint kallades bestod av ett Mc Donalds (yay) höghus och inte en människa i sikte, förutom några få skumma typer som fick mig att känna mig mörkrädd mitt på blanka dagen. Vi skulle shoppa och hade efter ett hett tips fåttt reda på att vi skulle ta oss till Santi Alley. Vi frågade inne på Greyhound stationen om vi kunde gå dit, " ja om ni vill bli rånade". Visst hade jag hört att man behövde bil i LA, me kom igen. På de tredje taxiförsöket fick vi napp, de andra två tyckte gått att vi kunde gå de sju kvarteren och körde iväg med rivstart(?). Så mycket för sköna männsikor i Californien. När vi slutligen kom till "shopping distriktet" som det kallades så fann vi en gata med plastväskor och rayban kopior. Så mycket för airkonditionerade gallerior med Starbucks och H&M (JA H&M) som vi hade förväntat oss. En taxiresa senare så befann vi oss i Beverly Center, äntligen började det likna något. Men krasst är LA öar av olika köpcentrum och en femfilig motorväg och folk som skriker åt varann i ren förtvivlan över att de bor i en satd där man inte kan gå två meter utan att använda bilen. Jag tror jag hoppar Hollywood.